Intervjuades för en podd för några veckor sedan. Avslutspodden heter den och vi pratade om sorg, att gå vidare och vad som händer när det värsta drabbar en.

Jag pratade en del om att sorgen är något man bär med sig, den går inte över men ändrar skepnad. Jag kommer bära med mig den genom livet. Lär mig leva med den. Mer eller mindre närvarande är den alltid.

Igår morse hände något som jag inte riktigt varit med om innan. Jag och killarna är hos F och har jullov, vi åt frukost, pratade, tjafsade och skrattade precis som det brukar vara. Plötsligt tänker jag att ”va fint det här är, vi tillsammans” i nästa sekund tänker jag att det här hade Henrik gillat om han var här. Det var säkert en sån typisk lite hoppsanhejsan stund. Precis när jag tänkt det så kommer nästa tanke blixtsnabbt. Jag hade inte suttit i det här köket, med F och killarna om Henrik fortfarande varit i livet.

Det är så klart inget nytt egentligen. Det jag har nu hade inte funnits om Henrik funnits. Jag är ju så glad och tacksam över det jag har nu. Men jag hade inte haft det om Henrik hade funnits kvar.

Det är ju ingen idé att önska Henrik tillbaka, för det går ju inte. Kan jag vara lycklig över hur jag har det nu? Ja det kan jag. Men inte utan sällskap av sorgen. Sorgen över det som kunde blivit får gå hand i hand med lyckan över det som blev.

Det här är känslor som jag vrider och vänder på mellan varven, men aldrig har det hoppat upp och bitit mig i näsan såhär tydligt.

Vad jag gjorde? Umgicks med känslan, Berättade för F, grät en skvätt och kände mig sedan lugnare. Det skvalpar än och det får det göra. Vi är överens om att Henrik ser oss och vet att jag vi har det bra, jag är rätt säker på att han gillar det.

Jag är också helt säker på att högtiderna för med sig den här typen av funderingar och känslor. Vår nya familjekonstellation har snart existerat i ett år. Alla födelsedagar och högtider har vi nu gått igenom. Det är nog lite växtvärk eller snarare växihopvärk. Det känns fint. Imorgon är det årets sista dag. Även detta något som leder till reflektion. 2020 bjöd för mig personligen på fina överraskningar. Nu ser jag fram emot 2021! Gott nytt år!