För 12 år sedan imorgon (på nyårsafton) hade jag och Henrik dejtat sedan september och ingen av oss hade ännu sagt de där tre.

Slår upp sidan här och tänker att jag har massor med saker som bubblar i mig men när jag ser den blanka sidan så.

Jag lär mig ständigt nya saker om mig själv. Jag älskar det, för det betyder att jag är i förändring och det vill jag.

För en dryg vecka sedan hade jag förmånen att ha ett väldigt öppet och fint samtal med en kvinna jag egentligen inte känner så.

Funderar lite över detta med vad som är modigt eller inte. Jag får ofta höra att jag är modig för att jag kastar mig.

Äntligen har det här blivit på riktigt! Håll i hatten, änkan Ammer har blivit med blogg ❤