Jag lär mig ständigt nya saker om mig själv. Jag älskar det, för det betyder att jag är i förändring och det vill jag vara. Jag tror inte att man någonsin är ”färdig” utan att livet är en resa och att man är förmögen till förändring och utveckling hela vägen in i mål, eller in i döden om man så vill. En sak som blivit viktigt, för att inte säga livsnödvändigt för mig är att sätta mig (och iom det indirekt barnen) i första rummet alltid. Detta innebär att jag måste lära mig säga nej till vissa saker som jag känner kostar för mycket. Jag blir sakta bättre på det men det är inte alltid lätt. Större delen av mitt liv har jag sagt ja till saker för att det är lättare att säga ja och göra någon glad än det är att säga nej och riskera att göra någon besviken. Problemet med det har dock varit att jag stulit av MIN energi för att någon annan sluppit ta av sin energi. Inte alltid. Men alltför ofta. I mitt liv så som det ser ut just nu, livet som ensamstående, hjärntrött änka, finns inget utrymme för energiläckage och det är viktigare än någonsin att lyssna inåt. Vad som är för kostsamt är svårt att säga generellt. Något som funkar och känns rätt ena dagen kan en annan dag kännas som att bestiga Mount Everest. Det gör också att jag ibland säger ja till något som ligger framåt i tiden för att sedan när det närmar sig inse att det inte kommer gå. Men ganska ofta säger jag ja till saker som skaver redan när jag säger ja, det gör jag i en förhoppning att det ska kännas rimligt och roligt när det väl är dags. Det gör det dock nästan aldrig. Detta skulle jag säga är min största fallgrop och mitt största förbättringsområde… Jag blir bättre och det bästa av allt: jag är medveten om beteendet. Ingen förändring kan komna utan att man först blir medveten. Mitt bästa tips till mig själv i de här sammanhangen är att välja att inte svara på studs utan be om att få återkomma med svar. Då får jag köra upplägget i huvudet på mig själv några varv först och känna efter ordentligt. Glöm inte att anledningen till att man säger ja är att man VILL göra roliga saker och göra den som frågar glad. Men tackar jag ja på de grunderna utan att fundera över vilken energioutput det kräver så är jag inte snäll mot mig själv. Och jag måste vara snäll mot mig, annars krackelerar min familj, så enkelt är det faktiskt. Så när ni i min omgivning förslår roliga saker och jag tackar nej, ibland på direkten, ibland precis innan, var medvetna om att det nästan aldrig beror på att jag inte vill utan att det nästan alltid beror på att jag måste bromsa för min och mina barns skull.
Jag är på väg framåt, jag mår bättre, jag orkar mer. Men för att den kurvan ska fortsätta peka någorlunda uppåt så måste jag bromsa allt som oftast. Så just den här uppförsbacken som är min väg tillbaka till livet måste man faktiskt bromsa sig igenom mellan varven.
